Sömnlösa nätter

Tårarna rinner. Väckarklockan ringer om ca fem timmar, och det känns som om det inte är nån vits att sova. Kanske ska sätta mig på nån T-bana och se hur länge man kan åka innan man blir avkastad!?
Mamma är min räddare, jag ska åka hem. Förlåt Oslo, men jag är inte stark nog för att klara mig hos dig, kanske i januari, kanske inte. Det får tiden utvisa, som man säger. Det blir kanske bäst så, jag vet inte, är det nån som vet?
Aja, om jag ändå inte hade tänkt sova...kan jag lika gärna gå och laga mig nudlar! Nudlar och en film, vilken som hellst. Just nu, vill jag bara vara vaken, orkar inte sova. Då blir det så jobbigt att stiga upp!